Serre Chevalier

En fransk favorit! Ja, visst, jag har flera franska favoriter, men med tanke på att det finns så oändligt många franska skidorter så får man unna sig flera favoriter tycker jag.

Serre chevalier erbjuder två trumfkort relativt andra skidorter i regionen. Sol och skogsåkning. Serre chevalier är ett av de absolut mest solsäkra ställena i hela Alperna med sina över 300 dagar per år med strålande solsken. Den mer luttrade skidåkaren förstår direkt vad det också medför sig, japp ”sorbet” som sedan blir vattenslask om man har otur. Dock så är inte det ett riktigt stort problem om man åker i exempelvis december – februari då det i regel är som kallast. Kallt och solsken, vad mer kan man begära?

Det andra trumfkortet, skogsåkning, kan man njuta av i orten mycket på grund av ett barrträd som när det fäller sina barr påverkar vegetationen så till vida att inte mycket annat tillåts växa utan just träd. Lite märkligt naturfenomen kan man tycka, men det är bara att tacka och ta emot om man just gillar att åka i skog. Som alltid bör man ändå se upp i skogen, då sten och stubbar kan sätta ett abrupt P för resten av semestern. Något en person i vår resegrupp fick erfara. Hemfärd blev det med skruvar i båda benen från knäna och neråt uppblandade i bastanta gips.

Orter i närheten

De två orter jag spontant kommer på och som jag besökt är La Grave och Sestriere. De är väldigt olika varandra ska sägas direkt.

Åk inte till La Grave med barn. Dit åker extrema skidåkare (och de som tror att de är extrema skidåkare, läs: jag) för att få rejäla lutningar och ofta i kombination med så kallad couloiråkning. Couloir betyder korridor på franska och du har ingenstans att ta vägen när du väl har gett dig ner i ”korridoren” därför att på vardera sidan är klippor som begränsar åkningen till en smal remsa snö rakt ner. Många snabba och korta svängar rekommenderas. Vid varje sväng kan det nästan vara läge att hoppa till så att vid nedstampet har man möjlighet att något så när begränsa farten i den mån det är möjligt. Ta en försäkring som täcker off piste åkning, för det är självklart inte åkning i en del av pisten som gäller här. Byn som sådan är väldigt liten och stämningen är totalt opretentiös. Här bedöms du inte efter dina kläder och utrustning. Bara det faktum att du är här innebär att du kan åka skidor. Guide är ett absolut måste.

la_grave_la_meije_1453787

Sestriere då? Jo, det är likt de flesta italienska skidorterna ett ställe att njuta på mer än att det är krävande skidåkning. Det finns i all ärlighetens namn ett antal rejält svarta, det vill säga svåra, nedfarter dock och orten arrangerar någorlunda ofta alpina VM. När OS i Turin avgjordes så skedde skidåkningsdelen i Sestriere så det säger väl det mesta om dess allsidiga kapacitet. Till Sestriere tar man sig lättast via någon av de svenska researrangörerna. Arrangörernas lokalanställda får en andel av hur många resor de säljer dit, så det spelar ingen roll i regel om du åker med dem till Serre Chevalier eller inte. Det ska inte ta mer än en timme att ta sig till Sestriere från Serre Chevalier, men jag rekommenderar starkt att om möjligt ta det lugnt i trafiken och kanske komma fram en kvart senare. Varför har inte så mycket med de förmodade mindre bra italienska körkunskaperna utan mer att vägen dit är rejält slingrig och man blir lätt åksjuk.

ewb0007856-sestriere-1024x576

Boende och uteliv

Det finns bara ett naturligt ställe att rekommendera: ”La vielle ferme” vilket betyder Den gamla gården på franska. Langley travels är det bolag som ensamt använder sig av hotellet och halvpension ingår oftast. På hotellet finns också i princip det enda stället som har någon slags klassisk after ski, så ta in på Den gamla gården!